DEL 1, BIRKEN – Birkebeienerrennet

Med tanke på mina nya utmaningar i vårt grannland Norge och möjlighet till nya läsare så får jag nästan starta med att presentera mig själv och varför jag nu satsar på att genomföra Trippelen eller vad jag kom att kalla den: Den norska klassikern.

I början av 2014 så föll jag 12 meter handlöst ned från en klättervägg. Det resulterade i bruten rygg, krossade fötter och en spricka i bröstkorgen. Vilket ledde till rullstol, ryggmärgsskada och en lång väg tillbaka.

Bild tagen direkt efter olyckan.

Jag är ganska bestämd av mig och tyckte inte detta skulle hindra mig från att fortsätta mitt aktiva liv med träning, tävlingar och rock n roll. Så redan på ettårsdagen så besteg jag Afrikas högsta berg, Kilimanjaro. Läs mer: (www.inspiredh.se)

Efter att jag fick lite vittring på vad som faktiskt var möjligt så fortsatte jag pusha gränserna för att hela tiden motivera mig att fortsätta. Jag har alltid smärtor, får tömma mig med kateter och blöjan sitter alltid på då jag fortfarande inte har full känsel.

Med det sagt så driver jag idag en bemanningsfirma i Oslo och under ett av mina möten så kommer vi in på min olycka och vikten av att sätta mål. Berättade då att jag precis har genomfört En Svensk Klassiker:

Vätternrundan(300km landsvägscykel), Vansbrosimmet(3km simning), Lidingöloppet(30km löpning) och Vasaloppet(90km skidor)

Bild på Team Inspiredh från Vätterrundan. 

-”Du må prøve Birken” säger en av deltagarna på mötet.

Han berättar om denna historiska tävling och om hur tuff den är. Ju mer jag frågar om den ju mer känner jag bara att det faktiskt är den perfekta utmaningen och nästa steg.

Väl hemma igen så googlar jag fram att även här innebär det flera olika lopp under ett år, vilket är klockrent om man gillar variation och aktiviteter året om.

Birkebeiner trippelen innebär: Birkebeinerrennet(5,4mil skidor), Birkebeinerløpet(21km löpning) och Birkebeinerrittet(86km MTB)
Läs mer: www.birkebeiner.no

Allt skall dessutom genomföras med en ryggsäck på 3,5kg och där av det historiska. Den symboliserar alltså kungasonen Haakon Haakonsøns vikt då han räddades av birkebeinerne på 1200talet och fördes i säkerhet över fjället.

Jag rekommenderar att se filmen: Birkebeinerna(2015) så skall jag inte lägga för mycket vikt i det. Men historiskt är det och nu under 2018 firades det 80års jubileum.

På kvällen dagen innan avfärd så åkte jag hem till Marcus, min kusin som för övrigt har varit väldigt bidragande till alla dessa tävlingar tidigare. Vi vallade skidorna, spelade lite pingis och försökte uppskatta 3.5kg till tävlingsväskan utan våg 😉

Passande nog så var kravet att packningen var tvungen att innehålla ombyte, så det var egentligen bara att ta med dubbel uppsättning av allt du skall ha på dig, plus några extra katetrar.

Då vi fick tre sista minuten avhopp så blev det jag, kusin och Tobban som skulle delta i tävlingen. Så ett skadeskjutet team INSPIREDH satte sikte på Lillehammer den fredagen. Förutom ett stopp på Torp köpcentrum för lite proviant så tog turen ifrån Göteborg cirka fem timmar.

Väl uppe installerade vi oss på Birkebeineren hotel & apartment. Bara gångavstånd till Håkons hallen där vi hämtade ut våra startnummer och bokade morgonbussen till start.

Under kvällen gjorde vi lite sista förberedelser och försökte lägga oss i tid för en tidig frukost på hotellet. Nu kommer första utmaningen, att klä sig rätt. Det skulle vara ca -20 vid starten men du vill ändå inte klä dig för varmt. Från Lillehammer till starten i Rena så tar det ca 2 timmar med bussen och hela vägen tänker man bara att jag skall stå på skidor hela vägen tillbaka sen. Över ett fjäll dessutom!

Kusin till vänster och jag till höger.

Framme vid starten så ser vi till vår förtjusning att det finns vågar att hänga väskorna på för att se om man packat rätt vikt. Det hade ingen av oss! Någon fick ta ur prylar och någon fick lägga i mer vikt. Ett snabb besök på toaletten, knäppte på skidorna och så gick starten. Tajmingen satt klockrent för en gångs skull 🙂

Ungefär 300 meter efter starten så var jag dyngsur. Jag hade för mycket kläder på mig! Jag lägger med en bild på ”løypeprofilen”. Granskar man den innan så tänker man något i stil med.

-”Ok, det kommer vara uppför och tungt i början. Sen kommer ett parti i mitten där man får lite nedför, sedan platt och på slutet så glider man mest utför och njuter av målgången”

Så var det verkligen inte!

Det var en kamp från början till slut. Jag hade underskattat detta lopp fullständigt och vi besteg ett berg på skidor. Vid första dryckesstationen efter nästan 1 mil så tänkte jag mest att snart planar det ut.

Det gjorde det inte!

Jag börjar inse att detta blir mycket tuffare än vad du hade tänkt Rickard. Tankarna om en total kollaps började anas och jag fick gräva djupare och djupare ju längre jag kom.

15km in så höjer jag blicken för första gången sedan start. Det är så sjukt vackert och vyerna visade verkligen sig från sin bästa sida. Dessvärre var det så kallt att mobilen hade dött för längesen(inga bilder) och jag var så slut att jag hade svårt att faktiskt njuta av utsikten.

Efter halva loppet så säger jag högt. -”Nu MÅSTE vi nå toppen efter det där krönet”

Det gjorde vi inte!

Det fortsatte att komma nya toppar efter varje krön och de nedförsbackarna som fanns tog ju slut på nolltid för att sedan vända uppför igen. På Midtfjellet efter ca 3,5mil in så har jag varit så fokuserad på att hela tiden nå nästa ”topp” att jag helt tappat tekniken och börjat ”gå”.

Tankarna pendlar någonstans mellan att detta är det sista jag gör till nej, kom igen nu! Du har inte kommit så här långt för att avbryta. Min dålig teknik har gjort att ryggen har börjat ge sig och för varje lite utförsbacke så måste jag krypa ihop, vila armbågarna mot låren och sedan hålla upp huvudet med händerna för ryggen gör så ont och inte orkar böja mig framåt.

Positiviteten fick sig dock en skjuts uppåt då jag når Sjusjøen. Här är vi varje år på ”träningsläger” (skidor och afterski kombinerat) 🙂 Här är det väldigt mycket publik. Det är som att glida in på en paradgata där alla dricker och dansar till hög musik.

Ett knep jag lärt mig efter alla tävlingar är att nyttja publiken för mer energi och bjuder dom på nåt är det bara att gapa 😉

-”Akevitt, Akevitt” *Behöver nog inte översätta det till svenska 😉

Jag hade precis åkt förbi vår stuga där vi brukar bo, fått en ”kvikk lunsj” av gruppen innan och var inte riktigt beredd att skölja ned den med en shot. Bra eller inte så var jag mentalt redo för sista biten. Fysiskt var jag slutkörd så kroppen fick bara följa med 😉

Min inställning inför varje lopp är att jag kommer att klara det. Ingenting skall hindra mig från att nå mållinjen och att avbryta är inget alternativ. Det får ta den tid det tar men i mål skall jag. Efter nästan sju timmar ute i spåret så ramlar jag in i mål och om det är något jag tar med mig från detta lopp, äventyr och kamp så är det att aldrig underskatta någonting.

Jag underskattar sällan något och tar verkligen ingenting för givet. Dock efter två Vasalopp i bagaget så lyckades jag ändå tänka att det ”bara” är 5,4mil. Det käftsmällen tog hårt 😝 En fantastiskt tävling, njutbara vyer, grym support men helt overkligt tuff. Jag utmanar alla köra BIRKEN över norska fjällen i Lillehammer. Jag är en birkebeiner!!.. Nu fosterställning! #INSPIREDH #BIRKEN

Som jag skriver i texten så är det ju ”bara” 5,4mil och när man gjort två stycken Vasalopp så bör ju inte det vara några problem, men det är verkligen två helt olika lopp. För er som gjort Vasaloppet säger jag bara:

-”Här har ni en utmaning” 😉

Det fantastiska med tävlingar är att vi alla går in med olika inställningar och förutsättningar och i ärlighetens namn så tror jag verkligen alla mår bra att en käftsmäll från livet ibland.

Min fick jag flera gånger om, på ett fjäll mellan Lillehammer och Rena. En ännu mera ödmjuk kille siktar nu på nästa del i den norska klassikern, Birkebeinerløypet.

P.S. Någon afterski var bara att glömma. Ett glas rödvin så slocknade vi alla tre på soffan 😉

Följ gärna med på Instagram: @inspiredh.se eller på hemsidan: www.inspiredh.se