Bakgrund
Om någon skulle fråga mig vad som inspirerar mig mest, så hade jag svarat människor. En brinnande passion i mitt liv är resor och det är för mig det ultimata sättet att möta nya och inspirerande människor med spännande livshistorier.
Många med förödande livsöden som fått dem att hamna i långt svårare situationer än mig. Trots detta ger dom inte upp, de håller sig positiva och tar sig förbi de utmaningarna som bjuds. När jag stod på Mt. Everest Base Camp i 2012 och kollade upp mot toppen, tänkte jag på mannen utan ben som trots sitt hinder förverkligade sin dröm.
Efter att jag gjorde En Svensk Klassiker i 2008 har jag sett människor köra Vasaloppet sittandes i kälke, simmat Vansbrosimmet med förlamade ben, cyklat Vätternrundan med armcykel och sprungit Lidingöloppet med proteser. Jag springer, cyklar, simmar, dyker, klättrar, surfar och paddlar mig genom livet utan problem. Älskar kicken av allt jag tar mig an oavsett utmaning, extremsport eller aktivitet. Jag ska absolut inte himla med att jag mellan allt detta njuter lika mycket av god dricka och gott sällskap.
Vad kan hindra mig? men..PANG! Nu sitter jag i min rullstol med ryggmärgsskada, två brutna fötter, spricka i bröstkorgen och problem med att utföra mina behov utan hjälp. Det finns inget som imponerar mer på mig än alla människor som trots att deras liv skickats in i en mixer som vände upp och ned på deras tillvaro, faktiskt tar sig tillbaka. Nu är det min vardag, min utmaning och förhoppningsvis kan jag någon gång inspirera andra som många tidigare har inspirerat mig. Detta är klyschigt nog ”MIN VÄG TILLBAKA”
Rickard Edh
