-”Tomorrow we go up there!” Dag 3, Tisdag – 20.01.2015

Shira camp(3840m) – Lava tower(4630m) – Barranco camp(3950) 15km

Nu sitter grabbarna uppe och drar några sköna skrönor för varandra. Många härliga storys, fast vi lämnar nog dom utanför dagboken 🙂

Idag avverkade vi totalt 1,5 mil i regn, snö och hagel. Vi gick från lägret på ca 3800moh till 4600moh, för att väl där käka en välbehövlig lunch.

DCIM102GOPRO

Alla var ganska frusna, trötta och slitna. Nu har verkligen höjden blivit mer påtaglig och några av oss känner ett tryck i skallen och lite illamående.

Jag fick erfara att rent smärt mässigt att det är betydligt mycket värre att vandra nedför.

För att efter lunchen så rundade vi toppen och började vandra ned mot nästa läger. Det var en så kallad acklimatiseringsdag.

DCIM102GOPRO

Så nu i skrivande stund sitter vi på ca 4000moh, ungefär samma som natten innan.

Idag har verkligen kroppen jobbat på max och både rygg och fötter har tagit rejält med stryk, men det är fortfarande hanterbart.

(Här kunde man se toppen av Kilimanjaro)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Överraskade morsan idag förresten 🙂 Jag har rest en del i mitt liv, runt hela världen men har alltid varit lite kass på att höra av mig.

Jag lyckades hitta några ”pluppar” på mobilen och för första gången tänkte jag på hem.

-”Har det hänt något?”

Haha! Antar att det kom som en chock och mitt första samtal hem var mer än välkommet 🙂

Efter samtalet så kommer en av guiderna fram och pekar på ett monster till bergvägg och säger:

-”Tomorrow, we go up there!”

-”Åh helvete”, var det ända jag fick ur mig. Så imorgon blir det allvar, men det tar vi då.

(Här är väggen vi stod och kollade på)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

(Här är några ur team inspiredh i Barranco camp)

DCIM100GOPRO

Med det här gänget verkar det inte finnas några begränsningar. Bra inställning och positivitet, precis som man vill ha det.

D.A.D – Laugh ´n´half, sjungandes upp för berget a la team inspiredh. Video kommer 😉

-”Fy fan va fantastiskt detta är”

Är så jäkla glad för detta gänget och att vi gör det tillsammans. Jag har mött alla dessa lirare under olika tid i livet och under olika förhållanden men ändå har vi något alla gemensamt.

Kan inte sätta ord på denna aura men helt underbart är det i alla fall.

När jag tänker tillbaka, så är det helt sjukt att jag bara för fem månader sedan satt i rullstol.

Att sedan dumpa kryckorna och byta ut dem mot ett par vandringsstavar, kängor och skaljacka för att åka till Afrika och bestiga världens högsta fristående berg.

Magiskt!

Ett minne för livet och jag har nog aldrig känt mig mer tacksam för att jag kan utföra något sånt här 🙂

Tacksam för livet!

Go natt!

(Ett 10000 stjärnors hotell) 😉

kilimanjaro-natten-talt-ljus

kilimanjaro-pannlampa-dick-konst