januari 2014

20.03.2014

Pang!.. Jag ligger på mattan och tittar ned på mina fötter. Min första tanke är att jag gick av på mitten. Är vid fullt medvetande och något säger till mig att inte försöka röra eller flytta på mig. Jag var bara tvungen att ”vicka” på fötterna.

Bra, dom rör sig! Jag släppte genast tanken av en delad kropp och fokuserade på mina vänner och lillebrorsan som ligger framför mig. Jag spottar ut snusen och några bitar av tänderna och försöker andas så kontrollerat som möjligt, men det är tungt och jag chippar efter andan.

14.04.2014

Jag ligger nu i skrivande stund i sängen på rehabavdelningen och försöker minnas tillbaka på olycksdagen.

Jag tror morfinet inte bara fick mig avslappnad och på godare tankar, utan den skapade lite av ett hålrum mellan min fantasivärld och tältbyggande, till att jag faktiskt vaknar upp på Sahlgrenska mellan skynkena, två dagar senare.

Morsan har ju fått sina samtal genom åren och detta var ett av många i kategorin ”hjärtat i halsgropen, du det har hänt något – samtal”.

Så när jag ligger fastspänd på en brits, med slangar och drop så är hon den första som kommer in. Det är en viss känsla av att ha sin mamma vid sin sida.

17.04.2014

Min vistelse på Sahlgrenska sjukhus var relativt kort och bara fem dagar efter olyckan och operationen av ryggen blev jag flyttad från mitt rum och till Mölndals sjukhus, för att invänta fler operationer.

Jag kände mig nästan lite bortskämd när jag hade mitt egna rum. TV, Playstation och t.o.m en projektor med duk. Jag förstod snabbt att det inte var att ta för givet.

Nu delade jag rum med tre andra.

Min lugna tillvaro med bara vänner och bekanta, blev till ett högljutt allrum där det konstant sprang runt läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

22.04.2014

Tjingeling. Nu har jag äntligen fått mitt rum i Högsbo. Detta är på rehab avdelningen, vilket resulterar i schemalagda dagar. Nu är det bara fokus på framtiden och att bli bättre. Sätter redan nu målet att klara min första led på Klätterdomen, innan året är slut. Tackar i vanlig ordning för alla hälsningar och besök, ni är bäst! ”Keep coming” Nu är det byggnad 9, Högsbo sjukhusområde, Avd 623, rum 12. Hör av er innan, så jag är på plats. Vem vet, kanske är ute och kör milen, bestiger ett berg eller bara tjötar hål i huvet på någon stackare här, puss på er.

25.04.2014

Något man inte får glömma med vägen tillbaka och rehabiliteringen efter en olycka, skada eller liknande är det sociala och den mentala biten.

Jag har och kämpar fortfarande sten hårt varje dag med att stärka och träna kroppen fysiskt. Jag var ju trots allt sängliggandes i över en månad där jag rasade i vikt och blev stel som en pinne.

Hade nog tagit världsrekord i plankan, om jag hade kommit ned på golvet vill säga 🙂

Var ju inte speciellt vig sedan tidigare, men nu! Se framför er Quasimodo, men en meter högre, gympaskor och staplandes fram med en rullator.

-”Vart fan är min Esmeralda?” 🙂

30.04.2014

Detta är bara mitt sjätte inlägg och jag sitter nu och svarar på kommentarer och mail. Det finns inget annat sätt en att starta detta inlägg med att tacka.

Det är flera tusen som läst mina inlägg och som jag nämt tidigare så var det verkligen över alla förväntningar när jag startade bara för någon vecka sedan.

Kul att man redan nu har inspirerat människor som fått motivation och perspektiv på sina liv och situationer.

Helt fantastiskt! 🙂

07.05.2014

Den 23:e Januari i år fick mitt liv en helomvändning. Min vardag som var präglad av mycket jobb, aktiviteter och livsnjutning blev till operationer, mediciner och sjukhusbritsar.

Omställningen från ett liv full av spontanitet, snabba ryck och en jäkla fart till att ligga raklång och bara vänta på nästa dos eller måltid, var till en början en väldigt svår situation att hantera.

Innan kunde jag knappt se en film på över två timmar utan att bli rastlös, bara ha ett jobb gick helt bort och tacka nej fanns ju inte på kartan.

Jag var alltid ett samtal ifrån att hänga med på nästa äventyr eller utmaning och svarade ja innan jag visste vad jag hade givit mig in på 🙂

Va fan, stod man på startlinjen så fanns det inget som skulle kunna få en att avbryta eller att ge upp och att inte gå i mål var oacceptabelt.

26.05.2014

I fredags var jag helt färdig. När brorsan ringde och frågade hur läget var så sa jag bara:

-”KOM OCH HÄMTA MIG!”

Har ni någon gång känt att man har så mycket man måste göra och det enda man känner för är att bara gå och lägga sig?!

03.07.2014

Det har varit mycket det här året. Det är mycket nu och resan är långt ifrån över. Varje dag är det nya utmaningar att ta sig ann och nya situationer att hantera.

Man tar det dag för dag och trots den lilla bubbla man hamnat i så är inte en dag lik en annan.

2014 som skulle bli ett bra år, det hade man på känn. Eller säger man så varje år?

25.07.2014

Utan rullstol 🙂

Det var sagt att jag skulle flytta in på Dalheimers hus igen efter resan men med tanke på att bagaget hade fastnat i London så åkte jag ”hem” istället.

”Jetlagad” vaknar jag två dagar senare av att det ringer på dörren.

Enkelt förklarat var beskedet:

-”Vi skrev ut dig från korttidsboendet och du ska bo hemma”

Jag hade då spenderat mina första två dygn i min lägenhet på ca fem månader. Egentligen har jag aldrig bott här. Den har vart uthyrd i flera år, medan jag bott i Norge eller rest världen runt.

-”Jahopp, hur fan funkar det då?”