”Congratulations” dag 7, Lördag – 24.01.2015

Mweka camp(3100m) – Mweka gate(1980m) – 15km

Det blev att jag fick skriva det sista dagboksinlägget i samband med hemgång, men jag glömmer aldrig den sista vandringen.

DCIM102GOPRO

Vi fick en schysta två timmar att återhämta på i Base Camp, sen var det bara en kamp att överleva ned. Käkade och ”deckade” direkt.

DCIM102GOPRO

Jag var så jäkla slut efter gårdagens etapp så när jag vaknade och visste att vi bara skulle gå nedför så ville jag bara somna om.

Man var verkligen dränerad på energi och trött, både fysiskt och psykiskt.

Det gjorde så mycket ondare för mig att vandra nedför än uppför som sagt så den sista dagen skulle bli riktigt tung.

Man kan tänka att det skulle kännas som en fröjd och att av bara glädjen av att klarat toppen så skulle man nästan studsa ned.

..men nej! Man var alldeles slut i hela kroppen och så tror jag det tar en stund innan man landar i hela situationen. Att greppa vilken prestation man faktiskt har gjort.

Tror inte jag förstår det än om jag ska vara helt ärlig.

kilimanjaro-guider-afrika-porter

Efter frukost får vi alla en liten ”boost” i alla fall. Hela gänget ställdes upp på rad innan vandringen skulle starta.

Så börjar guider, bärare och kockar, ja till och med ”rangern” eller parkvakten(med sitt maskingevär) klappa händer, dansa och sjunga.

En ritual där dom tackar för att allt gått bra och visar sin tacksamhet för att få vistas på berget.

Det är en härlig stämning och alla rycks med 🙂

Dagen blev mycket riktigt tuff oavsett den härliga stämningen men tillslut landar vi vid vår slutdestination.

kilimanjaro-vandring-nedat

kilimanjaro-pa-vag-ned-skont

”Bon voyage” – ”Congratulations”

Vi ställer oss under skylten, glada, sammanbitna och trötta.

kilimanjaro-ser-malgang-seger

kilimanjaro-jag-och-danne-firar-totempale

kilimanjaro-hela-team-inspiredh

Vi tar våra sista bilder innan vi skriver in oss i boken för sista gången och sätter oss i bilen för att åka tillbaka till hotellet.

Man haltar, luktar och ser fan ut, men det är det ingen som bryr sig om. Vi är klara, framme och törstiga 🙂

Vi hinner knappt hoppa ur bussen innan alla står med en bira i näven och skålar 🙂

-En dusch, ”fräscha” kläder och en middag 🙂

-Ny bira, poolhäng och diplom utdelning 🙂

-Team bild, gott tugg och mer pilsner 🙂

En fantastisk kväll med fantastiska vänner helt enkelt. Två dagar till med safari innan hemfärd, men det blir en story för sig.

kilimanjaro-bil-roligt-face

Detta var i korta drag, dag för dag hur min upplevelse har var av Kilimanjaro. Inte det djupaste jag skrivit men att bara få det gjort alla dagar var en bedrift 🙂

Jag är mer hungrig än någonsin på livet och se vad det har att erbjuda i framtiden.

Jag drömmer, planerar och letar efter nästa vision att uppfylla och uppleva hela tiden. Innan detta hade jag redan nästa klart 🙂

Jag visste med mig att detta kanske var för tidigt. Man kanske inte håller fysiskt, hygienen inte skulle funka eller att andra omständigheter som höjden kunde sätta stopp.

Nu gick det bra 🙂 Det kom inte gratis och det var inte lätt, men det gick.

Jag bevisade än en gång för mig själv vad jag var kapabel till och jag hoppas att fler kan finna det drivet inom sig.

-”Det sitter oftast i skallen”

Att livet inte är över efter en olycka, sjukdom eller liknande. Det är bara ännu en utmaning, så anta den och utmana dig själv men glöm inte:

-”Man har inte misslyckats förens man gett upp” 😉

Min story, öppen och ärlig. Glad att jag delar med mig och hoppas av hela mitt hjärta att det når fram till dem som kan dra nytta av det och förhoppningsvis blir inspirerade.

Nu är det Safari, så hörs vi när vi landat i Sverige igen.

Cheers mina vänner 🙂

kilimanjaro-jag-och-brorsan-fredrik-edh-firar

DCIM100GOPROGOPR0036.