03.07.2014
Det har varit mycket det här året. Det är mycket nu och resan är långt ifrån över. Varje dag är det nya utmaningar att ta sig ann och nya situationer att hantera.
Man tar det dag för dag och trots den lilla bubbla man hamnat i så är inte en dag lik en annan.
2014 som skulle bli ett bra år, det hade man på känn. Eller säger man så varje år?
-”Försök tänkta tillbaka”
Det är väl så att man aldrig riktigt är nöjd eller tillfredsställd med året innan.
-”Jag skulle rest mer”
-”Jag skulle tagit det jobbet”
-”Fan, jag skulle frågat om numret”
Ja, listan brukar bli lång och mitt i berusningen, skålar vi vid tolvslaget in det nya året.
-”Detta skall bli ett bra år”
Några löften senare deckar man av, vaknar och kör på med vardagsrutinerna igen.
Livet!
Jag är glad att mitt liv inte har varit en räkmacka serverat på ett silverfat. Tänker man tillbaka så har inte allt gått på räls och man har verkligen inte tagit några genvägar.
Då, för stunden är det alltid tungt, men idag kan man skratta, le och känna att man inte vill ha något oförändrat. Vara stolt! Skriver idag med en tacksamhet, en tacksamhet för både de tunga och lätta upplevelserna.
Oavsett bra eller dåliga minnen så blir man rikare på erfarenheter. Förhoppningsvis också klokare och någon gång i framtiden uppskattar man det.
När man lär sig se det positiva framför det negativa med varje situation, då har man lyckats. Inte alla gånger jag riktigt är där heller och bra och dåliga dagar upplever vi alla.
..men starkare blir vi och det är det som får oss att växa.
Jag vill absolut inte predika om hur man skall leva sitt liv men skriver bara om min tankegång och av egna erfarenheter.
Det känns skönt att få skriva ned och dela sina tankar. Det hjälper mig att påminna mig själv om att inte ta allt för allvarligt, se det ljusa istället för mörker, ta vara på möjligheter och framför allt, inte ta något för givet.
-”Just det!”
Jag kom nyligen hem från Miami.
Vi bokade resan i början av året, strax innan olyckan. Jag har hela vägen sett det som ett mål och såg framför mig när jag dök, åkte sjuka berg- och dalbanor och dansade på baren.
Desto närmare resan vi kom, desto mer började jag plocka bort av aktiviteter och liknande. Jag fick fokusera mer på att ens kunna åka.
Jag sa till mig själv och de andra att vi avbokar fan inte. Det är så lätt att ta det säkra före det osäkra. Stanna kvar i den trygga skyddade miljön på boendet och vänta på ett bättre tillfälle.
Bestämde mig, åkte och kom hem starkare.
Jag rullade till flyget med rullstol och gick hem med kryckor 🙂
Inte bara för att rullstol och väskor hade fastnat i London 😉 men också för att man samlade så mycket energi, släppte allt vad rehab hette och kunde fokusera på annat.
Jag ”tränade” varje dag och gick så mycket jag orkade. Att ta trappan istället för hissen var inte bara en skön känsla utan också träning.
Gick man ut på morgonen så vände man inte för att hämta stolen utan pushade det. Det blev några taxiresor extra när vi hade gått för långt bort skall jag erkänna, men vi GICK upp och ned på miami beach som alla andra turister.
Det fick mig att känna mig som vanligt 🙂
-”visst!
Jag vaskade blöjor runt hela Floridas kust som om jag vore VD för Pampers, haltade runt på stranden som ett vitt spöke i hatt och spendera halva resan sittandes av smärtor eller på holken under ACn.
-”Men jag gjorde det!”
Där och då var det många gånger sjukt tungt, men fan vad jag inte ångrar att jag åkte.
Fick uppleva mitt första dopp efter olyckan, se alligatorer från en airboat i Everglades och skåla på ”Sloppy Joe´s Bar i Key West.
Som jag tidigare nämt ville jag aldrig riktigt acceptera rullstolen. Jag skulle ur den till vilket pris som helst och så fort som möjligt.
Men i ärlighetens namn så har den varit en trogen vän längst med resan och dessa månader.
Det förtjänar nästan ett eget inlägg 🙂
Köföreträden, gratis entréer och VIP behandling på flygplatser.
-”Welcome sir!”
Haltandes ur planet, lite kall och stel efter två timmar sittandes möts jag av en härlig herre. Tur det, för fyra förvirrade turister på en av världens största flygplatser har ingen aning vart vi skall.
Han skall eskortera oss till vår nästa gate och rullar fram en rullstol.
Vi nästan flyger fram, upp och ned för hissar, special ingångar och saxandes genom folkhavet och avslutningsvis en tågresa (Om en flygplats har tåg mellan ”gaterna”, då är det stort)
Jag som trodde det skulle blir svårt med rullstolen. Den gjorde att vi ”hittade” fram, gick före i köer och fick en egen guide.
Behåller nog den ett tag till 🙂
Med tanke på resor hade jag dagarna innan jag åkte ett kanon besök. Två riktigt sköna lirare jag mötte i Thailand för några år sedan. Vi satt i flera timmar och snackade gamla minnen, nya mål och livet.
Som tack vare ett lika sinne, inställning och positivitet möttes och delade glädjen med livet.
Jag avslutar detta inlägg med bilden och texten som skrevs men vill först bara tacka er. Jag må vara stark, men utan support, förstående och hjälp hade inte läkarn sagt:
-”Det ska inte gå så här bra!” 🙂
TACK!! (kan inte sägas eller skrivas för många gånger)
Framför allt ett enormt tack och kärlek till min personliga assistent, även kallad brorsan. Du betyder allt för mig chefen.
Du har bättre koll på mig än vad jag har själv och vore det inte för ditt stora hjärta så hade jag inte varit där jag är idag.
Allt vi gått genom tillsammans gör bara banden starkare. Love you bro!
Patrik Olé har verkligen fångat mig med en bild och text. Detta var hans uppdatering på Facebook:
Jag är mäkta imponerad och inspirerad. Det kommer du också att bli. Det är därför jag skriver denna text. För att sprida vidare inspiration från en person som vet vad livet handlar om och lever därefter. Den här killen är ingen vanlig kille, det här är Rickard Edh..
Lets get inspirEDH.
Livet kan ständigt ta hastiga vändningar när man minst anar. Inget är någonsin förutsägbart vare sig man vill det eller ej. Från att befinna sig på en klättervägg och utföra en av sina stora passioner till att plötsligt…
Under en av mina flera resor genom Asien träffade jag på Rickard och hans glädjefyllda gäng. Där fanns det en gnista, en passion och ett ”fånga livet” tänk likt sällan skådat. När man är ute på långa resor i vida världen bemöter man en mängd olika karaktärer, vissa går passé andra minns man. Sen finns det dem som tagit en plats, en ståtlig plats i ens inre sinne för den de är och det dom gör. En del människor har kraften att kunna inspirera genom den äkta människa de är med ett tillhörande tänk likt få, lägg där till ett agerande som heter duga och de… Det är stort! En kille med drivkraft, drivkraft av renaste slag.
Han må ha en speciell spirit svår att beskriva med ord. Rickard Edh, mannen som ser till att positivitet alltid tar överhand, förvandlar problem till möjligheter och sätter mål för att uppfylla och bemästras. Tänk er mycket snack men lite verkstad fast tvärtom och ta det x 7 (minst)
Rickard föll 12 meter från en klättervägg, med ett sådant fall kommer också konsekvenser. Två brutna fötter och rygg. Men med rätt inställning, positivitet och tålamod kan man nå sina mål. Rickard skriver om sin väg tillbaka och vill inspirera andra att ta sig förbi sina hinder, svårigheter eller jobbiga situationer. Jag uppmanar alla att följa hans blogg och vara med på färden ifråga. En resa och kamp från rullstol till toppen av Kilimanjaro, är det ens möjligt?
Jag och en god vän besökte Mr. Edh på hans Rehab-boende för att snacka gött. Ett möte där händelsen och dess skada i sig inte var ämnet att älta. Hur det kunde ha slutat, det där klassiska ”tänk om” och annat som för honom inte kändes relevant. Vi snackade gött som sagt, skrattade, delade minnen och mådde bra tillsammans. Detta ihop med ramlösa, korsordstidning och ”godis” av sorten Marianne (satan va äckliga, vem uppfann dessa?), inte för att avnjuta utan snarare för att titta på. Ett ”startkit” av detta slag är inte Rickards melodi, det är motsatsen som symboliserar vart han istället är påväg. Han visste vart han befann sig nu han visste även vart han skulle ”vi börjar med Kilimanjaro alla fall”.
OBS; mannen ståendes bredvid rullstolen är Rickard Edh, han tycker att det blir mycket roligare så, jag med.