För 8 år sedan så antog jag denna utmaningen för första och vad jag trodde på den tiden, den sista gången. Det var efter att min kusin hörde av sig:
-”Vi skall göra en klassiker”
-”Ja, det klart vi ska”
Jag hade ingen aning av vad jag precis hade gått med på men vilken upplevelse det blev. Kusin genomförde en klassiker och jag överlevde en, har jag har skämtat om i alla år 🙂
Detta var under kalenderåret 07/08 som vi tog oss igenom alla tävlingarna och jag kommer aldrig glömma när han ringde mig och frågade:
-”Har du köpt en cykel nu?”
Självklart hade jag ju inte det då jag knappt visste vad en klassiker var, än mindre att man skulle cykla 30mil runt en sjö. Tänk inte på det, sa han och gav mig ett nummer till en kille i Majorna:
-”Han har en sån cykel du skall ha”
Det var bara att slå en signal, bila ned till Chapmansgatan och träffa herren som vilje sälja sin cykel. Han rullar ut den genom porten, ger mig skona i näven och frågar om jag vill prova den.
-”storlek 43, strålande” säger jag och börjar fundera på hur jag skall kunna trampa på dessa små pedaler. Jag hade hört om ”klick” funktionen tidigare men nu var det skarpt läge och upp till bevis.
Tror jag kom en 50 meter innan jag vände och under hela vägen försökte jag förstå mig på hur i hela världen skulle jag få fast tassarna i pedalerna. Jag vågade inte ens växla, eller ja, förstod mig inte riktigt på dem heller.
-”Hur mycket skall du ha?”
-”5500kr”
-”Du får 5 så tar jag den direkt”
Vi skakade hand där och då och jag hade köpt min första landsvägscykel 🙂
Idag, 8år senare är den trogne järnhästen kvar. Absolut inte slutkörd för någon cyklist blev det aldrig av mig. Inför Vättern på den tiden så hade jag totalt cyklat två mil och lärt mig hur jag ”fastnar” och ”ramlar” ur pedalerna 🙂
Jag tog mig igenom, överlevde och har nog aldrig varit så stolt. I och med detta så hade jag genomfört hela svenska klassikern men återkommer med det andra delarna i kommande inlägg 🙂
I år så börjar vi med Vättern Rundan. Vi tar liksom upp tråden där vi för så många år sedan tidigare avslutade. I år är det med helt andra förutsättningar och jag är inte 22år och odödlig längre.
Nej, anledningen till att jag ger mig ut på denna fantastiska resa igen har en helt annan bakgrund. Det är inte bara ett samtal från kusin som frågar om jag skall med denna gången, utan nu tar jag mig ann utmaningen för att bevisa för mig själv och andra vad som är möjligt.
I början av 2014 så var jag med om en klätterolycka. Det var ett fall på 12 meter rakt ned i backen. Jag krossade båda fötterna, bröt ryggen, hamnade i rullstol och fick en ryggmärgsskada. Jag har helt enkelt bestämt mig för att detta skall inte hindra mig och ett mål som klassikern är vad jag behöver för att kämpa vidare.
(Den 23:e Januari 2014)
(första ”cykel-passet” på rehab boendet för två år sedan)
En Svensk Klassiker 16/17 blir min stora utmaning och den började som sagt med 30mil runt en sjö. Fördelen första svängen var att jag inte visste hur långt det är på en cykel, det vet jag idag.
-”Fan, det är som att cykla från Göteborg till Oslo”
Nackdelen då var att jag hade full känsel i arslet, det har jag inte idag. Så med det i tankarna så slängde vi in cyklarna i bilen och körde mot Motala. Denna gång var det inte bara jag och min kusin, utan även hans bror(min kusin med) och ytterligare tre till. Vi var ett team!
Vi laddade upp med några bira, gött käk och till att se Sverige förlora ännu en match i EM. Skall ärligt säga att tankarna ändå var någon helt annanstans. Tror det blev en två timmar sömn den ”natten”. Vi hade startgrupp 02:54 och när startskottet gick så kom regnet som på beställning.
Som för så många andra flöt det på bra ned till Jönköping(ca 10 mil), trotts vind och piskande regn. Jag har ju även en annan fördel denna gång. Vi kunde cykla i klunga! Senast rullade jag solo och kunde inte förstå hur alla kunde hålla så jämt fint tempo så jäkla tätt 🙂
Återigen som för så många andra så är det också efter Jönköping som backarna börjar. Här har inte mina spiror till ben mycket att ge. Det skall sägas att jag gick ned från 78kg till 63kg efter olyckan. Vill önska att det var biceps jag tappade men det var snarare underkropp.
-”Fan, dom där benen är inte ens ett råddjur avundsjuk på”
Nä, dom fick verkligen bekänna färg men jag kände mig ändå hyfsat stark. Halva loppet genomfört, det hade slutat regna och jag drar av katetern som är fastsurrad på ramen.
-”Det här känns bra ändå, skall bara pissa och ta en kaffe”
Tror det var alla energibars som talade för inte långt efter stoppet i Hjo(ungefär halvvägs) så började mitt lopp på riktigt. Då fick man börja gräva efter positiva tankar:
Varför gör jag detta? Vad var jag för två år sedan? Jag skall bevisa vad som är möjligt!
Sen slog det mig att det längsta jag har cyklat sedan olyckan var totalt 13 mil i sträck, vilket innebar nytt rekord för varje tramptag jag gjorde. Så med ny energi, peppande ord från gänget och en jäkla massa ”power gel” så har vi ungefär fem mil kvar.
Pang!..rätt ned i källarn.
Några av er vet vad jag menar och för er som inte har bekantat er med den berömda ”väggen” så är det ungefär som när du har ”peakat” fyllan på stan för ungefär två timmar sedan, käkat upp cheeseburgaren och du deckar i taxin.
Sen på något konstigt vänster så vaknar man till efter att man blivit ruskad av taxichaffisen(han vill ha betalt) lyckats låsa upp dörren och man kommit hem(mål)
I detta fall var det gänget jag cyklade med som ruskade liv i mig. Jag tryckte allt vad jag hade med de stackars rådjursbenen och är på väg upp mot bron(Hammarsundet) och så får jag en hand i ryggen av kusin.
Det gjorde det lilla extra som tog mig in till depå-stoppet där vi tryckte ned allt som gick och som rimmade på energi för att sedan genomlida de sista fem milen.
Det var längesedan jag var så dränerad både fysiskt och psykiskt men vi gjorde det och framför allt, vi gjorde det tillsammans.
Jag minns när vi rullade in och jag vill visa min glädje men jag var så slut och tömd på vätska att det inte ens fanns kvar till glädjetårarna 🙂
Vi har alltså nu i skrivande stund precis startat En Svensk Klassiker med att genomföra Vättern Rundan 2016.
Just det! Jag glömde skriva att jag har kryddat målet lite. Många tävlar mot varandra, jag tävlar mot mig själv. Så jag skall först göra ett försök att genomföra hela klassikern men vill även spöa mina egna tider om det är möjligt.
Cykel är relativt skonsamt(dock inte i 30mil) för ryggen och även att simma skall ju vara bra. Dock kommer nog mina skruvar och stag i fötterna kännas rejält under Lidingöloppet och avslutningsvis Vasaloppet lär ju vara allt annat än en liten tur till hytten som norrbaggarna hade sagt.
Stort tack till En Svensk Klassiker för ett bra styrt och arrangerat lopp men en stor Isländsk viking-klapp till teamet Ni ihop med andra vänner och familj har varit där och är där med den hjälpande handen.
Jag hoppas att jag kan inspirera både er och alla andra att livet inte är över för lite motgång. Jag har alltid ont, jag skiter i blöja och jag pissar med kateter men det är bara ett hinder om jag själv tillåter det att vara.
Som sagt så många gånger tidigare. Med lite positivitet, tålamod och en jäkla vilja kommer man långt!
Med det sagt så måste jag nu lägga våtdräkten i blöt och sadla om, för på Lördag smäller det igen. Då är det dags för del två, Vansbrosimmet. Följ med på www.inspiredh.se på Facebook(INSPIREDH) och Instagram(@inspiredhofficial) så ser vi vad som är möjligt.
Ha nu en njutbar sommar!