
Jag hade nyligen avslutat min föreläsning nere på en äventyrs mässa i Eriksberg. Istället för att bara runda av och glida hemåt så passade jag ändå på att ta ett varv i lokalen. Det var allt från träningsprylar till kajakpaddling men jag fastnade framför allt i en monter:
-”Göteborgsklassikern! Vad då, finns det?”
-”jajjemen” fick jag som snabbt svar av Robert, som jag idag har en god kontakt med.
Mitt stora mål i år var som sagt att genomföra(överleva) En Svensk klassiker och det var vad jag hade siktet inställt på, men jag var inte sen på att boka in ytterligare tre lopp.
Vi träffades bara någon vecka senare för jag ville veta mer om de olika loppen och hur länge detta hade funnits utan min vetskap.
Det visade sig att jag några år tidigare hade genomfört en av etapperna redan. Då sprang jag ett av de roligaste och för mig bäst genomförda lopp, Finalloppet. Det är helt enkelt ett ”trailrunning race” i fin skogsmiljö i Skatås området. Nu skall man i tillägg också genomföra Göteborgs Simmet men först ut var Hisingen Runt.
Med kort varsel och brist på lika spontana motionärer som en annan så blev det jag och Carro som ställde oss vid startlinjen. Det skall också tilläggas att hon är i sjätte månaden och skulle cykla för två 🙂
Så tidigt på lördagsmorgonen möttes vi hemma hos mig och började trampa ned mot starten som gick på Kanaltorget, Operan. Vi glider in i startgruppen precis lagom i tid att vi ska åka iväg. Tidsoptimister båda två 🙂
Det var en överraskande start och något nytt för en annan. Vanligtvis så står man där alldeles för övertaggad, hungrig och när startskottet går sticker man iväg och går ut alldeles för hårt, men här fick vi uppleva något annorlunda.
Hela gruppen får mjukstarta med att åka i en klunga ihop, där vi blir lotsade av en cyklist över Götaälvbron för att sedan få en flygande start iväg på Hisingssidan.
Nu startar själva loppet och vi växlar upp längs med leden bort mot Lindholmen. Båda två tyckte det var lika skönt att få mjukstarta det 50km långa loppet, när vi åker om en kille på en MTB cykel.
-”Han var bra kittad” säger jag lite skämtsamt när jag ser alla prylar han hade packat med sig.
Så bara några meter senare så tappar Carro sin sadelväska. Fan, fästet är sönder. Jaja, det är ju ingen punktering i alla fall, men vi står och försöker finna ett sätt så den ändå får följa med vidare på turen.
-”Behöver ni hjälp?”
Den superkittade cykel-MacGyver ser oss, vänder och räcker fram en liten rulle silvertejp.
-”Ni kan behålla den” säger han och cyklar vidare i sitt lite lugnare tempo. Så medans vi tejpar fast väskan och ser honom runda husknuten nere i hamnen så kikar jag även på resten av alla tävlanden och reflekterar över händelsen.
Det symboliserar liksom hela tanken bakom Göteborgsklassikern. Det är verkligen för alla som Robert hade sagt innan. Jag ser de riktigt snabba landsvägscyklarna, han på en MTB och någon på en gammal klassik monark.
Vi är alltså 3000 deltagare med olika förutsättningar och ambitioner men med samma mål. Att ta oss runt.
Vi åker genom Torslanda, ut på landsvägarna runt Säve och sniker även mina gamla trakter i Backa, innan vi sakta glider över Götaälvbron, tar en målbild för att sedan käka en klassisk lasagne i målområdet.
Två timmar av njutbar cykling i trevligt sällskap. Att det skulle krävas en bäbis i magen för att jag skulle få ligga framför dig i ett lopp Carro 😉
Allt som allt så är nu även Göteborgsklassikern igång och jag ser fram i mot det andra loppen.
Många av oss är duktiga på att snacka men det stannar oftast där. Jag startar på Måndag. Efter nyår, då kör jag igång. Nästa månad är det lite mindre på jobbet. Ja, ursäkter är vi duktiga på. Det kommer alltid var lättare att sitta på soffan än att ge sig ut på ”första” rundan men en sak jag verkligen har tagit vara på efter olyckan så är det att inte skjuta på saker. Framför allt inte träning.
Gör man det direkt, så är det gjort. Att anmäla sig på olika lopp är ett fantastiskt mål för att det faktiskt skall bli av. Jag skall börja runda av detta inlägg med ett citat:
Göteborgsklassikern är ett motionsevenemang som vänder sig till alla – till dig som beslutat dig för att göra slag i saken och ta dig ur soffan, till dig som motionerar ibland och till dig som redan tränar regelbundet.
Det som framför allt vände mig var efter klätterolyckan och det är så sjukt att det skall krävas en bruten rygg för att man skall vakna till. Fast så är väl livet. Inget kommer gratis och ibland behövs det en rejäl käftsmäll. Träning är verkligen för alla.
Den bästa träningen är den som blir gjord brukar det sägas men jag tycker snarare att, den träningen som är kul är också den som blir gjord stämmer mer.
Med det sagt så avslutar jag precis som under mina föreläsningar.
-”sluta grubbla och kör bara”
www.inspiredh.se