Att hoppa på en studsmatta får vem som helst att må bra, stora som små men med det är helt enkelt inte optimalt med en gammal bruten rygg.
Det var i fredags morse som klockan ringde och jag fick erfara konsekvensen av ”studsmatte-effekten”. Jag skulle göra mitt sista arbetspass inför semestern men jag kom inte ur sängen. En av fördelarna med mitt jobb är att jag kan jobba hemifrån men det var inte arbetet som jag oroade mig för.
Det är imorgon som jag skall göra ett försök att simma Vansbrosimmet och här kryper jag längst med sovrumsgolvet i smärtor för att komma in på toaletten. För att förklara känslan så är det precis som när någon förklarar ischias. Smärtorna är framför allt i ryggslutet och det strålar ned över stjärten och ut i vänsterbenet.
Jag lyckas tillslut ställa mig ”raklång” och för varje steg så hugger det så jag vill falla ned på golvet igen. Väl nere i köket så flippar jag upp datorn och börjar söka runt på naprapat, kiropraktor, akupunktur och allt vad det nu heter.
Mycket hamnar på paus under semestertider och även någon som är intresserad av att kika på min rygg. Lyckas i alla fall tillslut få tag på kiropraktorn Torbjörn genom morsans gubbe. Så jag blev upplockad för att sedan halta in på Kornbakks Kiropraktik på Danska vägen.
-”Det är inget nervrologiskt i alla fall” säger han.
Jag berätta ganska kortfattat om olyckan, brutna ryggen och att jag håller på att göra En Svensk Klassiker och framförallt att jag skulle simma Vansbrosimmet dagen efter.
-”ja simma är ju bra, men kanske inte i 3km” 🙂
Han knådade rätt på saker och ting, gav mig några stretchövningar och ett super liniment.
Detta var helt enkelt så bra det kunde vara så här 24h innan start. Jag försökte säga till mig själv att inte göra något dumt men jag hade inte förlåtit mig själv om jag inte åkte upp.
Som jag brukar säga, man måste göra ett försök annars vet man inte om det är möjligt. Så med det sagt så var det tävlingsdags. Min kusin sov över för en tidig start från Göteborg, för att sedan hämta upp Adam(kameramannen) för att sedan påbörja våran resa mot Vansbro.
Det slog väl mig ganska snabbt att det inte heller är speciellt optimalt att sitta i en bil i flera timmar inför start, men det fanns ju inte direkt så många alternativ. Så med fyra timmar sömn, fem timmar i bil och ett ändlöst kletande av liniment så är vi äntligen på plats. Vi möter upp resten av ligan, plockar ut våra startnummer, kör en snabb-intervju med Klassiker-TV för att sedan börja traska mot startområdet.
Vi dök i våra simdräkter och tog en halvtaskig före-bild när dom i högtalarna säger:
-”Startgrupp 13, nu värmer vi upp”
Äh va fan, sa jag det är snabba bud och varför just nr 13? 😉
Ryggen kändes långt ifrån bra men det fanns liksom aldrig något utrymme att tänka på den med vårt tajta schema 🙂 Jag ”blippar” in mig i start fållan, spottar i simbrillorna och ger mig ut i vattnet.
Jag har som längsta distans lyckats crawla 750 meter och det var under förra året. Ett tips till er som skall genomför klassikern. Lägg inte allt fokus på Vättern Rundan och cykling 😉
Vansbrosimmet kommer innan man ens har lyckats återhämta ordentligt efter loppet innan.
En annan fick inte erfara detta för 8 år sedan, för då startade jag med Vansbro och avslutade i Motala på cykeln. Oavsett så tänkte jag att jag minns ju hur man crawlar men sa innan att:
-”Jag skiter i tiden, jag skiter i om jag bröstsimmar, ryggsimmar eller hundsimmar..bara jag tar mig i mål”
Detta tänker jag även när jag tar första simtaget men sen släpper smärtan, tankarna på den trötta ryggen och jag fokuserar bara på känslan av att halta upp för rampen vid målgång.
500 meter redan?! Jag blir tagen av hur bra det flyter på, men sen börjar det sticka till i nacken. Det här är inte bra, men det känns ju bra?! Aha, det har börjat regna, fast det regnar inte. Var tredje simtag så kikar jag upp på bryggan bredvid mig.
-”helvete, det haglar ju” (mitt i Juli)
1000meter, strålande solsken och jag mår fortfarande lika bra.
1500meter, spöregn men jag har precis crawlat dubbelt så långt som jag någonsin har gjort.
Vi som startade runt kl.13:00 fick verkligen uppleva alla väderstreck 🙂 För strax innan det vänder upp motströms och in på sista kilometern så lyser blixtarna upp hela himlen. Det är också nu den riktiga kampen börjar och jag förbereder mig på ett helvete.
Jag kan nu i skrivande stund, sittandes i köket med en tennisboll tryggt mot ryggen inte fatta riktigt hur detta gick till. Jag lyckas alltså crawla hela vägen in i mål och nästa direkt efter jag kommer upp ur vattnet så hugger det till och jag hänger över räcket medans jag tittar in i kameran.
-”Vad är denna kropp gjord utav?”
Återigen fick jag bevisat för mig själv vad som är möjligt. Återigen fick jag bekräftat vad man kan prestera med rätt inställning, positivitet och en jäkla vilja. Återigen, 8år senare så lyckas jag genomföra Vansbrosimmet.
I tillägg så tangerade jag min tid och fortsätter min resa mot att klara En Svensk Klassiker. I min värld så har jag inga hinder, utan bara möjligheter. Jag har dock inte heller ett sunt konsekvenstänkande men nu skall vi inte fokusera på det 😉
Det sätter mig i många dåliga situationer men jag hävdar ändå att hjälper mig mer 😉
En sak i alla fall säker, studsmattan lämnar jag åt ungarna 🙂 Nu tar jag en vecka i brassestolen i Kroatien med alldeles för mycket bira. Köss och skål!
@inspiredhofficial / www.inspiredh.se
INTERVJU med Klassiker-TV: https://klassikertv.play.livearena.com/Vod/459f96efa078423cbd5d5ce443a59662
